Vägasfalt i Norrköping – vägföreningar på slätten och Vikbolandet
Runt Norrköping finns ett stort antal enskilda vägar som sköts av vägföreningar och samfällighetsföreningar – på slätten, ute på Vikbolandet och upp mot Kolmården. Många är byggda som grusvägar för en helt annan trafik än den som kör där idag.
På slätten är det leran som styr. Lerjordarna på Östgötaslätten och kring Motala ström håller vatten och tappar bärighet när tjälen släpper, och en väg som byggts direkt på leran utan tillräcklig överbyggnad sjunker undan i hjulspåren.
Trafiken på landsbygden är tyngre än många tror. Spannmålsbilar, traktorer med släp, mjölkbil och sopbil kör samma vägar som de boende, och det är de tunga axlarna som bestämmer hur vägen ska byggas.
För en vägförening handlar beslutet ofta om ekonomi över lång tid. Vi lämnar underlag per delsträcka så att styrelsen kan prioritera – kanske diken och en backe i år, och resten när kassan tillåter.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Underlag för vägföreningens styrelse och stämma
- Provgropar för att bedöma överbyggnaden på lerjord
- Förstärkning med geotextil och krossmaterial där leran går upp
- Rensning av diken längs åkrar och genom låglänta partier
- Byte av vägtrummor som dämmer upp vid snösmältning
- Asfaltbeläggning dimensionerad för jordbrukstrafik
- Etappindelning efter föreningens budget
Så går arbetet till
Möte med styrelsen
Vi går igenom vad föreningen vill uppnå, vilken trafik som kör och vilka sträckor som ger mest problem idag.
Sträckan i fält
Hela vägen gås till fots, provgropar grävs i leran och dikenas fall kontrolleras mot utloppen.
Prioriterat underlag
Ni får åtgärderna uppdelade per delsträcka med fast pris, så att stämman kan ta ställning till etapper.
Utförande utanför skördetiden
Arbetet planeras så att det stör jordbrukstrafiken så lite som möjligt och inte krockar med skörden.
Genomgång efteråt
Vi går sträckan med föreningen, visar vad som gjorts och vad som bör hållas efter i diken och kanter framåt.
Så ser arbetet ut här
På den öppna slätten runt Norrköping är vattnet och leran de två saker som avgör hur länge en väg håller. Leran är tät, så regnvatten blir stående i diken som saknar fall, och den sväller och krymper med fukten. En väg på lera behöver därför en överbyggnad som skiljer vägkroppen från undergrunden, ofta med geotextil som förhindrar att leran trycks upp i krossmaterialet. Ute på Vikbolandet är jordbruket nära överallt, och diken längs vägen fungerar ofta också som avvattning för åkrarna intill, vilket gör att dikesarbeten bör planeras tillsammans med markägarna. Mot Kolmården i norr blir terrängen bergigare och vägarna brantare, och där är det snarare ytvatten som rinner längs backarna och spolar ur kanterna som orsakar skador. För en förening som förvaltar en lång väg är det sällan ekonomiskt att göra allt på en gång. Vi brukar föreslå att diken och trummor åtgärdas först, eftersom det förbättrar bärigheten på hela sträckan, och att beläggningen sedan läggs i den ordning som föreningen bestämmer.